Bea Gustavsson

Punktpunktpunkt



Ja... Detta har inget sammanhang med någonting... Jag lyssnar på psykadelik (påhittad böjning), ni får ursäkta mig.

Baletten handlar om obesvarad kärlek och svek, men även om försoning. Den unga oskuldsfulla bondflickan Giselle är förtjust i att dansa trots att hon lider av svagt hjärta. Hennes mor Berthe vakar nogsamt över henne. Hilarion, en skogvaktare, är vansinnigt förälskad i Giselle.

Adelsmannen Albrecht, som redan är förlovad med den adliga Bathilde, ser Giselle och grips av hennes spröda skönhet och oskuldsfullhet. Albrecht klär ut sig till bonde, och efter att ha köpt huset intill Giselles bostad överöser han henne med kärleksförklaringar. Hilarion blir misstänksam och svartsjuk, när Giselle förälskar sig i Albrecht. Hilarion lyckas dock avslöja Albrechts förklädnad och dennes förlovning med Bathilde. Bestört och förtvivlad dör Giselle av krossat hjärta.

Hilarion vakar vid Giselles grav på natten. Framåt midnatt uppenbarar sig vilorna och deras ledare, Myrtha. Giselle skall nu upptas som vila.

Albrecht, som känner skuld och ånger, besöker Giselles grav. I en syn ser han Giselle och följer henne in i skogen. Myrtha upptäcker Hilarion och beordrar vilorna att dansa med honom tills han dör av utmattning. Myrtha kräver att Albrecht skall gå samma öde till mötes, men Albrecht skonas av Giselles kärlek till honom. I gryningen förlorar vilorna sin kraft och tvingas återvända till sin boning. Albrecht är räddad, och Giselle förlåter honom. Giselle måste dock bege sig till vilornas boning och vara en av dem i evighet.

wikipedia.org

Vi steppade järnet (ordvits) på Folkan. Det är otroligt hur svettiga alla blir av att steppa, det är värre än rullbandsgrejen vi gör med tåspetsskor.
Efter dans, lite sång, både seriös och i bilen på vägen hem, åt jag två mackor och två rån samtidigt som jag lyckades vända det "tomma" rånpaketet uppochner, vilket betyder tusenmilijoner minismulor över hela köket... Suck.
Känner att det är en sådan dag idag.


Har iaf skrivit en studieteknik till idrotten, strykit under det som frågorna handlar om och läst igenom det två gånger... Vilket har resulterat i att jag just nu är nära ett psykbryt och bara vill glida ner på golvet och ta hand om mitt superstressade hjärta.
Visst är det konstigt att, fast man inte har särskilt mycket att göra är man superstressad? Det är som om man går runt med en stor stressklump i magen som inte vill försvinna, även om man får femtielva veckor ledigt... Det resulterar ju inte i bättre produktivitet heller, utan jag beter mig mer såhär:

Okej, så det här är svårt! Jag har läst femman så många gånger att pärmen börjat lossna, dock så vet jag inte om det är min favoritbok... Jag tror nog ändå att Den Flammande Bägaren vinner, dels på grund av att Bill är med (relativt) mycket i den och dels på grund av att den är bra.